Yagga Yagga Yagga frågade häromsistone bloggaren, musikkonässören och selectorn Prince Horror om han ville ställa upp på en intervju. Kärleken till musiken, jamaicansk kreativitet och skiljelinjer mellan revivalscenen och den samtida var några saker som diskuterades.
Via bloggen och radioprogrammet New Romantic som du gästat har man hört att du spisat mycket punk/oi och annan skinrelaterad musik. Det finns ju en självklar länk mellan jamaicansk musik och skinheadkultur, men hur och när sköt ditt intresse för jamaicanska oldies i höjden?
Det är ju svårt att säga precis när ens musikintresse huvudsakligen började handla om jamaicansk musik, så man kan ju säga att det är en lång process som i början endast infattade Specials och Madness.. Så jag tror att mitt intresse skjuter i höjden hela tiden. Ju mer man läser och lyssnar desto större blir det. Jag pluggar musikvetenskap nu i vår, då kanske intresset når en mer "proffesionell" nivå än innan?
Fast det är ju kärleken för musiken som är det viktigaste, dock anser jag att man bör kunna sin musikhistoria för att verkligen älska sin musik fullt ut.
Din blogg Ba-ba-boom har ju onekligen tagit en ganska professionell framtoning och din kunskap verkar vara respekterad av många läsare, vad tänker du om framtiden?
Framtiden för Bababoom är väl bara att fortsätta i samma spår. Eftersom bloggen handlar om rätt så obskyr musik så intresserar den bara ett fåtal, och eftersom den är på svenska så blir det inte så många läsare om man jämför med bloggar på engelska som skriver om samma musik. Men jag gör mest bloggen för min egen skull, och att andra uppskattar den ser jag bara som en bonus. Eftersom det redan finns andra svenska bloggar som dokumenterar reggaescenen och fantastiska New Romantic som följer rub-a-dub-biten så kan jag lungt koncentrera mig på att endast skriva om 60-talet utan att känna att jag "måste" informera om sådant jag inte är sådär jätteintresserad av.. Bloggen har ju haft en del svackor, men på senaste tiden har det vart extra kul att jobba på den. Eftersom den hållt i ett år nu är jag glad om den kan hålla ett år till.
Du har på din blogg nämnt att ditt intresse för gammal jamaicansk musik avgränsar sig vid början av 80-talet, vad för tidig dancehall/ rub-a-dub föredrar du?
Oja, jag gillar både 70, 80 och en del 90 och 00-tal. Jamaicansk musik slutar ju aldrig att vara kreativ, det kan man ju inte förneka, trots att min fokus är huvudsakligen på 60-talet. Däremot tycker jag att mycket jamaicansk musik idag är för mycket hiphop, men samtidigt gillar jag ju inte varenda låt från rocksteady-eran heller så det är väl ens smak som styr och inte något man kan klanka ner en hel genre på.. När det gäller just rub-a-dub favoriter minns det många artister och producenter som kvalificerar sig som favoriter, men för att bara dra till med någon kan jag säga Winston Riley, producenten bakom Techniques-etiketten, och King Jammy.
Artiklarna på Ba-ba-boom är mångfacetterade, ibland har du skrivit om svensk calypso, lill-babs och gammal jazz. Finns det någon annan musik som ligger dig varmt om hjärtat på samma sätt som jamaicansk?
Självklart så är jag inte så enkelspårig så att jag bara gillar ska och rocksteady och inget annat utöver det. Däremot är det huvudsakligen gammal svart musik jag lyssnar på, som tex. jazz, blues, rhythm & blues men även en del gammal latin och hawaiimusik.
Du har besökt jamaica, vad tycker du om musikkulturen på ön idag och hur är din syn på revivalscenen i sverige och europa?
Musikenscenen där idag är inte något jag har dunderkoll på, men musiken är ju bra. Revivalscenen tycker jag däremot är mer intressant då det är gammal musik som fortfarande hålls vid liv. Om man är selecter och ska spela nutida jamaicansk musik, är man kung ju många och dyra dubplates man har, och då spelar man dom från dator eller brända CD-skivor. Inom revivalscenen är kung om man har udda och svårhittade låtar, och det måste vara på vinyl och orginalpressar. Dvs, om jag bara har mycket pengar att köpa dyra dubplates för så är jag helt plötsligt dancehall-superstar, istället för att lägga tid och pengar efter att leta leta leta för att hitta dom där omöjliga gamla ska-sjuorna. Det är en ganska generaliserande bild av dom båda scenerna, men det blir nog svårt att förklara annars.. Det finns folk som blandar friskt mellan genres och som inte är hårda på vilket format det spelas på, och det är självklart lika bra.
Och jamaicabesöket, vad gav det dig, förutom, antar jag, fantastiska vinyler?
Jamaicabesöker gav faktiskt inte så mycket fantastiska vinyler. Dom godbitar jag plockade upp sålde jag det mesta av. Tror bara jag sparade ett par stycken singlar av dom 40-50 jag köpte. Mycket var dubletter och mycket var bra grejer fast rätt kass kvalité. Annars gav resan inte bara en välförtjänt semester utan även en bredare världsbild. Att läsa att folk har det fattigt och svårt i en tidning går knappast att jämföra med att se det mitt framför en. Därför är Jamaica fantastiskt för att dom fortfarande kämpar på och fortfarande producerar musik som aldrig förr, även fast dom har det jävligare nu än aldrig förr.
Via bloggen och radioprogrammet New Romantic som du gästat har man hört att du spisat mycket punk/oi och annan skinrelaterad musik. Det finns ju en självklar länk mellan jamaicansk musik och skinheadkultur, men hur och när sköt ditt intresse för jamaicanska oldies i höjden?
Det är ju svårt att säga precis när ens musikintresse huvudsakligen började handla om jamaicansk musik, så man kan ju säga att det är en lång process som i början endast infattade Specials och Madness.. Så jag tror att mitt intresse skjuter i höjden hela tiden. Ju mer man läser och lyssnar desto större blir det. Jag pluggar musikvetenskap nu i vår, då kanske intresset når en mer "proffesionell" nivå än innan?
Fast det är ju kärleken för musiken som är det viktigaste, dock anser jag att man bör kunna sin musikhistoria för att verkligen älska sin musik fullt ut.
Din blogg Ba-ba-boom har ju onekligen tagit en ganska professionell framtoning och din kunskap verkar vara respekterad av många läsare, vad tänker du om framtiden?
Framtiden för Bababoom är väl bara att fortsätta i samma spår. Eftersom bloggen handlar om rätt så obskyr musik så intresserar den bara ett fåtal, och eftersom den är på svenska så blir det inte så många läsare om man jämför med bloggar på engelska som skriver om samma musik. Men jag gör mest bloggen för min egen skull, och att andra uppskattar den ser jag bara som en bonus. Eftersom det redan finns andra svenska bloggar som dokumenterar reggaescenen och fantastiska New Romantic som följer rub-a-dub-biten så kan jag lungt koncentrera mig på att endast skriva om 60-talet utan att känna att jag "måste" informera om sådant jag inte är sådär jätteintresserad av.. Bloggen har ju haft en del svackor, men på senaste tiden har det vart extra kul att jobba på den. Eftersom den hållt i ett år nu är jag glad om den kan hålla ett år till.
Du har på din blogg nämnt att ditt intresse för gammal jamaicansk musik avgränsar sig vid början av 80-talet, vad för tidig dancehall/ rub-a-dub föredrar du?
Oja, jag gillar både 70, 80 och en del 90 och 00-tal. Jamaicansk musik slutar ju aldrig att vara kreativ, det kan man ju inte förneka, trots att min fokus är huvudsakligen på 60-talet. Däremot tycker jag att mycket jamaicansk musik idag är för mycket hiphop, men samtidigt gillar jag ju inte varenda låt från rocksteady-eran heller så det är väl ens smak som styr och inte något man kan klanka ner en hel genre på.. När det gäller just rub-a-dub favoriter minns det många artister och producenter som kvalificerar sig som favoriter, men för att bara dra till med någon kan jag säga Winston Riley, producenten bakom Techniques-etiketten, och King Jammy.
Artiklarna på Ba-ba-boom är mångfacetterade, ibland har du skrivit om svensk calypso, lill-babs och gammal jazz. Finns det någon annan musik som ligger dig varmt om hjärtat på samma sätt som jamaicansk?
Självklart så är jag inte så enkelspårig så att jag bara gillar ska och rocksteady och inget annat utöver det. Däremot är det huvudsakligen gammal svart musik jag lyssnar på, som tex. jazz, blues, rhythm & blues men även en del gammal latin och hawaiimusik.
Du har besökt jamaica, vad tycker du om musikkulturen på ön idag och hur är din syn på revivalscenen i sverige och europa?
Musikenscenen där idag är inte något jag har dunderkoll på, men musiken är ju bra. Revivalscenen tycker jag däremot är mer intressant då det är gammal musik som fortfarande hålls vid liv. Om man är selecter och ska spela nutida jamaicansk musik, är man kung ju många och dyra dubplates man har, och då spelar man dom från dator eller brända CD-skivor. Inom revivalscenen är kung om man har udda och svårhittade låtar, och det måste vara på vinyl och orginalpressar. Dvs, om jag bara har mycket pengar att köpa dyra dubplates för så är jag helt plötsligt dancehall-superstar, istället för att lägga tid och pengar efter att leta leta leta för att hitta dom där omöjliga gamla ska-sjuorna. Det är en ganska generaliserande bild av dom båda scenerna, men det blir nog svårt att förklara annars.. Det finns folk som blandar friskt mellan genres och som inte är hårda på vilket format det spelas på, och det är självklart lika bra.
Och jamaicabesöket, vad gav det dig, förutom, antar jag, fantastiska vinyler?
Jamaicabesöker gav faktiskt inte så mycket fantastiska vinyler. Dom godbitar jag plockade upp sålde jag det mesta av. Tror bara jag sparade ett par stycken singlar av dom 40-50 jag köpte. Mycket var dubletter och mycket var bra grejer fast rätt kass kvalité. Annars gav resan inte bara en välförtjänt semester utan även en bredare världsbild. Att läsa att folk har det fattigt och svårt i en tidning går knappast att jämföra med att se det mitt framför en. Därför är Jamaica fantastiskt för att dom fortfarande kämpar på och fortfarande producerar musik som aldrig förr, även fast dom har det jävligare nu än aldrig förr.
