onsdag 23 december 2009

Intervju med Prince Horror från Bababoom.se!


Yagga Yagga Yagga frågade häromsistone bloggaren, musikkonässören och selectorn Prince Horror om han ville ställa upp på en intervju. Kärleken till musiken, jamaicansk kreativitet och skiljelinjer mellan revivalscenen och den samtida var några saker som diskuterades.

Via bloggen och radioprogrammet New Romantic som du gästat har man hört att du spisat mycket punk/oi och annan skinrelaterad musik. Det finns ju en självklar länk mellan jamaicansk musik och skinheadkultur, men hur och när sköt ditt intresse för jamaicanska oldies i höjden?

Det är ju svårt att säga precis när ens musikintresse huvudsakligen började handla om jamaicansk musik, så man kan ju säga att det är en lång process som i början endast infattade Specials och Madness.. Så jag tror att mitt intresse skjuter i höjden hela tiden. Ju mer man läser och lyssnar desto större blir det. Jag pluggar musikvetenskap nu i vår, då kanske intresset når en mer "proffesionell" nivå än innan?
Fast det är ju kärleken för musiken som är det viktigaste, dock anser jag att man bör kunna sin musikhistoria för att verkligen älska sin musik fullt ut.


Din blogg Ba-ba-boom har ju onekligen tagit en ganska professionell framtoning och din kunskap verkar vara respekterad av många läsare, vad tänker du om framtiden?


Framtiden för Bababoom är väl bara att fortsätta i samma spår. Eftersom bloggen handlar om rätt så obskyr musik så intresserar den bara ett fåtal, och eftersom den är på svenska så blir det inte så många läsare om man jämför med bloggar på engelska som skriver om samma musik. Men jag gör mest bloggen för min egen skull, och att andra uppskattar den ser jag bara som en bonus. Eftersom det redan finns andra svenska bloggar som dokumenterar reggaescenen och fantastiska New Romantic som följer rub-a-dub-biten så kan jag lungt koncentrera mig på att endast skriva om 60-talet utan att känna att jag "måste" informera om sådant jag inte är sådär jätteintresserad av.. Bloggen har ju haft en del svackor, men på senaste tiden har det vart extra kul att jobba på den. Eftersom den hållt i ett år nu är jag glad om den kan hålla ett år till.

Du har på din blogg nämnt att ditt intresse för gammal jamaicansk musik avgränsar sig vid början av 80-talet, vad för tidig dancehall/ rub-a-dub föredrar du?

Oja, jag gillar både 70, 80 och en del 90 och 00-tal. Jamaicansk musik slutar ju aldrig att vara kreativ, det kan man ju inte förneka, trots att min fokus är huvudsakligen på 60-talet. Däremot tycker jag att mycket jamaicansk musik idag är för mycket hiphop, men samtidigt gillar jag ju inte varenda låt från rocksteady-eran heller så det är väl ens smak som styr och inte något man kan klanka ner en hel genre på.. När det gäller just rub-a-dub favoriter minns det många artister och producenter som kvalificerar sig som favoriter, men för att bara dra till med någon kan jag säga Winston Riley, producenten bakom Techniques-etiketten, och King Jammy.

Artiklarna på Ba-ba-boom är mångfacetterade, ibland har du skrivit om svensk calypso, lill-babs och gammal jazz. Finns det någon annan musik som ligger dig varmt om hjärtat på samma sätt som jamaicansk?

Självklart så är jag inte så enkelspårig så att jag bara gillar ska och rocksteady och inget annat utöver det. Däremot är det huvudsakligen gammal svart musik jag lyssnar på, som tex. jazz, blues, rhythm & blues men även en del gammal latin och hawaiimusik.

Du har besökt jamaica, vad tycker du om musikkulturen på ön idag och hur är din syn på revivalscenen i sverige och europa?

Musikenscenen där idag är inte något jag har dunderkoll på, men musiken är ju bra. Revivalscenen tycker jag däremot är mer intressant då det är gammal musik som fortfarande hålls vid liv. Om man är selecter och ska spela nutida jamaicansk musik, är man kung ju många och dyra dubplates man har, och då spelar man dom från dator eller brända CD-skivor. Inom revivalscenen är kung om man har udda och svårhittade låtar, och det måste vara på vinyl och orginalpressar. Dvs, om jag bara har mycket pengar att köpa dyra dubplates för så är jag helt plötsligt dancehall-superstar, istället för att lägga tid och pengar efter att leta leta leta för att hitta dom där omöjliga gamla ska-sjuorna. Det är en ganska generaliserande bild av dom båda scenerna, men det blir nog svårt att förklara annars.. Det finns folk som blandar friskt mellan genres och som inte är hårda på vilket format det spelas på, och det är självklart lika bra.

Och jamaicabesöket, vad gav det dig, förutom, antar jag, fantastiska vinyler?

Jamaicabesöker gav faktiskt inte så mycket fantastiska vinyler. Dom godbitar jag plockade upp sålde jag det mesta av. Tror bara jag sparade ett par stycken singlar av dom 40-50 jag köpte. Mycket var dubletter och mycket var bra grejer fast rätt kass kvalité. Annars gav resan inte bara en välförtjänt semester utan även en bredare världsbild. Att läsa att folk har det fattigt och svårt i en tidning går knappast att jämföra med att se det mitt framför en. Därför är Jamaica fantastiskt för att dom fortfarande kämpar på och fortfarande producerar musik som aldrig förr, även fast dom har det jävligare nu än aldrig förr.

lördag 19 december 2009

Sweet Lorna! Rocksteadymixtape #1



Såhär till helgen har jag fixat ett mixtape med lite favoriter från rocksteadyeran
En och annan tidig reggaepryl har smugit sig in.
Lyssna här!

Sweet Lorna - Tommy McCook & The Supersonics

Why Birds follow Spring - Alton Ellis and the flames

Angie La La - Nora Dean

Riding High - The Paragons

Mellow Mood - The Wailers

Loosing You - The Madlads

Stop That Train - Keith & Tex

Let Us Do Something - Joe Higgs

Maga Dog - Peter Tosh

Fu Man Chu - Desmond Dekker

 People Make The World Go Around - Hortense Ellis


Ska förövrigt tipsa er om min gode vän Linus blogg! Den är störtfet!



tisdag 8 december 2009

You name it, We have it!


Utanför Randy's, sent 60-tal

Det var ett tag sedan jag skrev nu. Men det kokar i grytan och snart åker fler artiklar upp! Och det med basta!
Nåväl, jag såg nyligen en kortfilm/dokumentär om legendariska Vincent & Patricia Chin och deras etikett / studio/ skivaffär Randy's!

I filmen kan man skymta storheter som Lord Creator, Niney The Observer, Stranger Cole, Ken Boothe och parets son tillika dubpionjären Clive Chin. Fruktansvärt intressant!


onsdag 2 december 2009

måndag 16 november 2009

Swingin' Addis + Ethiojazztape #1

Det senaste dygnet i mitt liv har fyllts med i stort sett enbart en kategori av musik. Etiopisk.

Etiopisk jazz, soul & funk från 60- och 70-talet. Jag har sedan bloggen såg sina första strimmor ljus tänkt skriva ett inlägg om denna makabra, speciella musik, men liksom inte fått tummen ur!
När min senaste postorderlast med vinyler kom hade jag sett till att beställa ett gäng etiopiska nypressar med samlingar släppta på det franska bolaget Buda Musique i serien Ethiopiques!



När etiopisk populärmusik kommer på tal, kommer namnet Mulatu Astatke upp, inte minst
från hans superhits Yegelle Tezeta och Yekermo Sew från den fantastiska filmen Broken Flowers av Jim Jarmusch (som förövrigt har helt fantastisk musiksmak).
Mulatu är en legend i ordets rätta bemärkelse.


Mulatu med band (något säger mig att det är delar av
Addis Abebas polisorkester) -tidigt 60-tal


Bortsett från hans extrema färdigheter som vibrafonist och pianist, är han en fantastisk mångfacetterad kompositör och orkesterledare. Han lyckades kombinera filmiskt skräckinjagande musik och vackra melodier med djupt avantgardistisk jazz.
Han producerade därmed inte enbart jazz (senare kallad ethiojazz), utan även soul och funk -"imperialistisk" (och därmed förbjuden)- musik under dergjuntan som regerade i landet efter Haile Selassies död 1975. Detta med sångare som Alemayehu Eshete, etiopiens Elvis, och Mahmoud Ahmed.
Mulatu Astatke samarbetade även med Duke Ellington under 70-talet, studerade i London och var den första afrikanska student som läst på Berklee College Of Music.


Mulatu Astatke vid vibrafonen och den fantastiske Alemayehu t.v

Etiopien var således fullt av nyskapande artister och sångare under denna gyllene era -Musiker som blandade traditionella etiopiska taktarter med amerikansk soul och jazz.
Några av de största namnen är Alemayehu Eshete och Mahmoud Ahmed som nämdes innan,
men även Tilahun Gessese, Girma Beyene, Bahta Gebre Heywèt och Muluken Melesse (som förövrigt bär ett hilariöst namn) är otroligt bra! Men det gäller verkligen att plocka russinen ur kakan!


Fantastiskt obskyrt framträdande med Tilahun Gessese,
som förövrigt avled i april i år, 69 år gammal

Jag har också klämt ihop ett litet mixtape, med låtar som i mitt tycke är helt fantasiska!
(Ni som sett just Broken Flowers, kommer känna igen er i de tre sista låtarna)
Lyssna på mixtapen här!

Ewnèt Yèt Lagegnèsh - Bahta Gebre Heywèt
Telantena zaré - Alemayehu Eshete
Bemgnot Alnorem - Bahta Gebre Heywèt
Tey Gedyèleshèm - Alemayehu Eshete
Netsanet - Mulatu Astatke
Yeweyn Haregitu - Alemayehu Eshete
Yekermo Sew - Mulatu Astatke
Asmarina - Mulatu Astatke & Fekede Amde Maskal
Gubelyè - Mulatu Astatke & Fekede Amde Maskal
Munaye - Mulatu Astatke & Fekede Amde Maskal
Yègelle Tezèta - Mulatu Astatke

Över och ut!





lördag 14 november 2009

In Memorian - Keith Hudson


Idag, den 14:e november är det 25 år sedan den
fantastiske jamaicanske producenten gick bort i lungcancer
Vi firar hans minne med en samling med, i mitt tycke, hans vassaste 7" produktioner!
Man kan få in många fantastiska rytmer - Hudson är en av jamaicas mest framstående producenter, men jag väljer att slänga ihop ett fåtal från hans egna ettikett Mafia!
Den absolut helt orörbara "Michael Talbot Affair" måste dock uppmärksammas först!


En av de mest fantasiska dubs som gjorts!
Dessutom med ett namnkunnigt studioband- The Soul Syndicate.
Bröderna Barrett på bas & trummor,
Earl Chinna Smith (!) på gitarr och Tommy McCook bakom saxen.
Albumet är inspelat på Harry J Studios, Kingston, 1974

Lyssna på resten här!

The Betrayer - Keith Hudson & Earl Flute
Peter & Judas - Keith Hudson & Earl Flute
I'm All right - Horace Andy & Earl Flute
Melody Maker Version 2 - Chuckles & Mafia All Stars
Satan Version - I Roy

Sanningen om vem som gömmer sig bakom fantastiske
Earl Flute's namn är omtvistad.
Somliga hävdar att det är självaste Leroy "Horsemouth" Wallace!
Lägg även märket till försnacket i The Betrayer och Satan Version! Fantastiskt!

Pick A Dub (1974)

Keith Hudson är känd under epitetet "The dark prince of reggae",
och när man lyssnar på dennes produktioner, förstår man varför.
Soundet är så djupt, radikalt och enormt kraftfullt,
och -måste jag säga- upplevs av mig med viss mysticism.
Bortsett från texterna finns det något nästan religiöst i musiken som
tillochmed träffar in i hjärtat och själ på den mest
inbitne ateist.


onsdag 11 november 2009

Jazzskarocksteadymixtape #1

Här kommer ett mixtape som ni kan lyssna på när ni
äter frukost, ska somna, ska vakna eller när ni står i duschen.
Varsågod! Lyssna här!
STRIKKLY VINYL!


Pet Pettosan - Ibrahim Electric
Milestones - Miles Davis
Persian Ska - Roland Alphonso
Song For My Father - Roland Alphonso & Beverly's All Stars
Pepper Pot - Count Machukie
Once A Man, Twice A Child - Justin Hinds & The Dominoes
Django Shoot First - The Upsetters
Drum Song - Jackie Mittoo & Sound Dimension
Ali Baba - John Holt

tisdag 10 november 2009

Ricochette Sound på Café Montag

I måndags spelade Ricochette Sound vinyler på pånyttstartade Café Montag (Kong, fd. Amore)
Det var en riktig pajsarblandning av rocksteady, soul, jazz, ska och funk denna blå måndag.
Lyssna på ett axplock här!


Evening Time - Jackie Mittoo
Function At The Junction - Ramsey Lewis
Jive Samba - Cannonball Adderley
Away From It All - Don Drummond
Ali Pang - The Skatalites
Artibella - Ken Boothe
You Can't Miss What You Can't Measure - Clarence Carter
Do You Feel The Same Way - The Wailers
Mouth A Massy - Alton Ellis


no 7 -Dagens skiva


Creation - Lennie Hibbert
Läraren & vibrafonvirtuosen Lennie Hibbert släppte med Jackie Mittoo's
hjälp detta fantastiska album på Studio One 1969.
Hibbert var som en rad andra utbildad på Alpha Boys School där han senare också undervisade.
En tämligen anonym artist som legat lågt i den jamaicanska musikdjungeln.
Låtarna Real Hot och Rose Len är två helt makalösa spår med fantastiskt vackra vibrafonteman.

Lennie Hibbert i mitten, i sällskap med Sir Coxsone och
Sister Ignatius(!) på Alpha Boys School's gård




söndag 8 november 2009

no 6 -Dagens skiva


Crab Walking - Prince Jazzbo
Jag kan inte sluta lyssna på denna sjukt heta killerfillertune från '72!
Lyssna bara på introt! Sjukt tung! I polemik med Horace Andy's legendariska Skylarking!
Prince Jazzbo är en av mina favoritdeejays, hans stil överglänser det mesta!
Det var det, godnatt!

STYLE!

Tung video!


Baby Huey - En liten text om en stor man

Då mr. Yagga Yagga Yagga (aka Emanuel) bad mig att gästa hans nystartade
blogg med ett litet kåseri fick jag direkt idén om att skriva om
"Baby Huey and the Babysitters".

Detta tiomannaband bildades 1963 av organisten/trumpetaren Melvin "Deacon" Jones, gitarristen Johnny Ross och sångaren James Ramey.
Ramey hade tidigare tagit scennamnet Baby Huey då han precis som
den dåtida seriefiguren med samma namn hade en stor
kroppshydda (närmare 180 kg). Men kroppshyddan var inte det enda stora på Huey,
han hade även en gigantisk röst!
Bandet blev snabbt populärt i Chicago med omnejd och släppte ett gäng väldigt uppskattade singlar. 1969 fick självaste Curtis Mayfield upp ögonen för dem och de speladeraskt in ett album som skulle få namnet
"The Baby Huey Story: The Living Legend".


Huey som vid det här laget (1970) hade utvecklat ett heroinberoende blev allt mer frånvarande.
Om hans kropp redan var ansträngd av hans kraftiga övervikt så blev den om möjligt mer ansträngd av hans drogberoende och den 28 oktober drabbades han av en hjärtattack och dog.

Den då 26 år gamla Huey hann tyvärr aldrig uppleva albumets release (1971).

Albumet slog aldrig riktigt vilket för mig är helt omöjligt att förstå:
Detta är ju rykande soulig 60-talsfunk!

Hela skivan är fantastisk men jag vill speciellt tipsa er om "Hard Times", enligt mig den bästa låten på skivan:
Det är en stark låt vilket märks redan i första takten med tvärflöjtsdrillen, det tunga trumkompet tillsammans med enheten som basen, gitarren och tuban(!) bildar.
Hueys röst låter både svag och stark och backas perfekt av blåset.
En underbar låt!
Den kan du lyssna på här!

Kolla även in deras cover på Mama's and the Papa's klassiker California Dreamin' och även låten Mighty Mighty som jag fann på youtube:



Ni som har spotify behöver bara klistra in spotify:album:2lTfjZPS0xFQE3cbGZf92T i sökfältet så kommer det upp!


//Joel

lördag 7 november 2009

no 5 -Dagens skiva


Somebody's baby - Pat Kelly
Släppt på Island Records 1968, jag älskar snacket i början -"Ready?"

fredag 6 november 2009

no 4 -Dagens skiva



Song for my father - Roland Alphonso & Beverly's All Stars
Släppt 1967 på Beverly's, startat av Leslie "The Chinaman" Kong 1961, mannen som också var en av de som lyfte fram Marley i ljuset. Låten är, som bekant, skriven av
den amerikanske jazzmusikern Horace Silver 1964

Tillsammans med kollegan Ernest Ranglin(t.v)

Helt fantastisk låt! Congasen är grädden på moset!

Horace Silver i egen hög person!

Visst är det Horace's farsa på omslaget!

Här live på Newport '59!

Över och ut!





torsdag 5 november 2009

no 3 -Dagens skiva



Shotgun! Släppt 1965 på Tamla Motown, med legendariska Funk Brothers som backar
Inte alls spontant eller crazy, men fy fabian vilken skiva!
Hittade den nyligen på vinyl och håller på att spela sönder den.
B-sidan Hot Cha, är minsann inte så dålig heller!


Farlig pose! Med Autry DeWalt AKA Jr Walker i mitten



Originalversionen!


"Put on yo hi-heel shoes!"
Liveversion i betydligt snabbare tempo!

onsdag 4 november 2009

no 2- Dagens skiva



Mouth A Massy, släpptes 1965 på kinesjamaicanen Randy Chin's
självbetitlade etikett Randy's (sedermera underetikett till Trojan)
B-sidan heter Baby Elephant Walk av Baba Brooks.


Fråga mig inte om videon, fantastisk låt ändock!

tisdag 3 november 2009

no 1 -Dagens skiva



Penitentiary, släppt 1980
En fantastisk 10", med Jah Thomas och en ung Barrington Levy på
B-sidan med Moa Anbessa på samma rytm. Galet ful, men charmig etikett!



Don't you forget!

Yagga Yagga Yagga! börjar sitt första inlägg med den fantastiska kambodjanska sångerskan Ros Sereysothea.
Under 50- och 60-talet smittades Kambodja, som så många andra kolonier, av en feber av amerikansk och västerländsk kultur. Kambodja hade varit en fransk koloni sedan mitten på artonhundratalet och hade nyligen vunnit självständighet.
I Phnom Pen flödade kommersiell västerländsk musik och de kambodjanska musiker och sångare som tidigare ägnat sig åt traditionell stil snappade kvickt upp det nya soundet.
En ny scen fick snabbt fäste på huvudstadens klubbar och dansgolv. En av de stora sångarna under denna epok var legenden Sinn Sisamouth, som 1963 blev signad på den nya etiketten Vot Phnom.



Sinn Sisamouth- Vilken lirare!

Sinn Sisamouth var känd för sin mycket allvarliga syn på sitt artisteri och musikskapande. På ett mycket säreget sätt drog Sinn influenser hejvillt från amerikansk garagerock, psych, soul, jazz och pop till gammal khmermusik. Sisamouth var kambodjas utan tvekan största och mest folkkära sångare, vars öde sorgligt nog slutade i ett av Pol Pots dödsläger


Här i en fantastisk duett med självaste Ros Sereysothea.

Nåväl, man skulle kunna sitta och gråta och skriva om detta i all evighet. Men det tänker jag inte göra, raskt vidare till Ros Sereysothea. Tillsammans med Sinn Sisamouth och den fantastiska Pan Ron utgjorde hon en odödlig stjärn-trio. Ros föddes 1948 i provinsen Battambang i nordvästra Kambodja, och växte upp i en fattig familj med fyra syskon, började tidigt att sjunga och vann 1963 en talangjakt. Kort därefter fick hon möjligheten att sjunga med ett av de stora instrumentalbanden från trakten på en restaurang, hon blev jäklar anamma omtyckt och 1967 bjöds hon in att sjunga på Republikradion i Phnom Pen. Framgången var ett faktum.



Ros Sereysotheas karriär var kortlivad och intensiv, under åren 1967-1975 släppte Ros kring 100 singlar och flertalet album. I stort sett all kambodjansk populärmusik slutar just 1975, året då Röda Khmererna med Pol Pot i spetsen tågade in i huvudstaden. Hennes död är oviss och omtvistad, det sägs att Pol Pot tvingade henne att gifta sig med en av hans närmaste män, andra källor säger att hon dog på ett arbetsläger på landsbyggden, men det mesta pekar på att hon också blev föremål för Dödsfälten.


En av de stora låtarna som Ros Sereysothea efterlämnade

Om man är intresserad av att läsa, höra och se mer av kambodjansk musikhistoria är sidan
Don't think I've forgotten! rekommenderad!

I nästa inlägg kommer det skrivas om de etiopiska giganterna Mulatu Astatke, Alemayehu Eshete, Girma Beyene och en rad andra! Stay tuned!